Linda Liukas har fantasifulla berättelser och ett inspirerande bildspråk för att lära barn om hur vår tekniska värld fungerar under huven – och få dem att våga dyka in i den.
Hör Massimo Banzi berätta om sin uppfinning Arduino, en billig lättanvänd mikrokontroller som – tack vare att den är open source – har satt igång en enorm våg av kreativitet världen över.
War Games är från 1983 och utspelar sig under Kalla krigets dagar. David, en nördig tonåring, hackar sig in på vad han tror är en spelserver. Den är speciell, förstår han, för den verkar vara en självlärande artificiell intelligens. Den kan träna sig själv i olika spel genom att spela dem många gånger.
AI:n föreslår ett stillsamt parti schack, men David tycker att spelet Thermonuclear War verkar mer spännande.
Vad David inte inser, är att han har tagit sig in på militärens simuleringsmaskin: War Operation Plan Response, WOPR. Den tränar genom simuleringar på hur USA bäst ska agera i händelse av ett anfall från Sovjet.
Militären har dock bristande kännedom om hur deras egen WOPR fungerar, så när spelets simulerade missiler närmar sig, tror de att det är ett verkligt anfall, och de gör sig redo för att skjuta tillbaks …
War Games är en underhållande film, om än väldigt orealisktisk och tillrättalagd, men ger ändå vissa insikter om hur maskininlärning och hacking fungerar. Dessutom får man se härliga gammaldags datamaskiner med många blinkande lampor.
Alan Turing är en av de stora inom matematiken, och lade grunden till mycket inom datavetenskapen.
Något av det han är mest känd för är att ha knäckt tyskarnas krypteringsmaskin Enigma under andra världskriget. Det är det som filmen The Imitation Game handlar om. En mycket sevärd film, om än jag saknade att få veta litegrann om hur hans dekrypteringsmaskin fungerade.
Jag har tidigare skrivit om Uppsala makerspace, där jag ibland brukar vara och pyssla tillsammans med en massa sköna nördar. Ett makerspace är en lokal där det finns verktyg, maskiner, kunskap och kreativitet.
För mig innebär makerspace främst lärande för nöjes skull. Jag kombinerar elektronik (som är en nygammal hobby för mig) med programmering (som är mitt jobb) och skapande med till exempel 3D-skrivare.
Men på andra platser är ett makerspace verkligen en nyckel för utveckling. Titta på den här videon som handlar om Kenyas första makerspace!
Tänk om du kunde känna en pixel. Om du kunde styra den med handen.
Jinha Lee konstaterar att avståndet mellan människan och den digitala informationen har minskat drastiskt de senaste decennierna: från dos-prompt och tangentbord, via grafiskta gränssnit och pekdon, till en tunn touch-skärm på mobilen och vidare till det vi kallar augmented reality.
Men Jinha Lee vill gå vidare och helt avskaffa gränserna! Denna femminutersvideo visar några coola innovationer:
Av mina recensioner av Science Fiction-filmer här i bloggen, kan konstateras att ett återkommande tema i filmerna är frågan om artificiell intelligens också kan få ett medvetande. Men vad är då medvetande?
David Chalmers är filosof vid Australian National University och New York University. Han berättar i det här klippet om att forskning om medvetande är ett relativt nytt tvärvetenskapligt forskningsfält, som bland annat rymmer psykologi, neurovetenskap och filosofi.
Ännu är vi långt ifrån klara över vad medvetande egentligen är, och David Chalmers efterlyser fler galna idéer för att till slut kunna komma fram till det. Han presenterar några, som kan kallar det, galna idéer:
Kanske är medvetande ett grundläggande element, alltså inte som inte är bestående, eller kan förklaras genom andra grundläggande element som vi känner till.
Kanske är medvetande universellt, det vill säga att et finns ett mått av medvetande i allt – inte bara människor, hundar, möss eller flugor, utan även i molekyler och elementarpartiklar. I så fall har även våra maskiner medvetande.
Kanske är graden av medvetande kopplad till mängden information som ett system processar. I så fall är det lätt att konstatera att en människa har en högre grad av medvetande än en fluga. Men vad ska vi då säga om medvetandet hos våra kraftigaste artificiella intelligenser som processar massvis med data? Har dessa – för att inte tala om våra framtida AI – ett högre medvetande än oss simpla människor?
Eller så är medvetandet bara en illusion. Dan Dennett, filosof och kognitionsvetare från USA, drar paralleller till experiment som visar hur vår hjärna ”fyller i” information som den inte har. Till exempel, genom att titta på en ofullständig bild av en geometrisk figur, får vi illusionen av att vi ser hela figuren. Men i själva verket är det vår hjärnas förväntan – baserad på tidigare erfarenhet – av att se figuren som gör att vi ser den.
På ett liknande vis, menar Dennett, att vår hjärna ger oss illusionen av att vi är medvetna.
Anil Seth, neurovetare vid University of Sussex är inne på samma linje. Vår medvetna upplevelse kan liknas vid en hallucination: det är bara det att när vi alla är överens om hallucinationen, kallar vi det för ”verklighet”.
Först och främst försöker Netflix så klart föreslå innehåll som du sannolikt kommer att gilla, men dessutom skräddarsys trailers med hjälp av AI, så att den ska falla dig i smaken så bra som möjligt.
Hur är det att arbeta tillsammans med en robot? Finns det en risk att dess perfektion påminner oss om våra egna brister, och gör att vi ogillar den för det? Kanske det. Enligt en studie föredrar vi att jobba med en robot som gör misstag ibland, precis som vi själva.
Johnny arbetar som kurir, där han smugglar data inuti sitt huvud. Genom ett implantat kan kan lagra data i sin hjärna, men till priset av att han måste avstå från sina egna minnen.
Men de data som han bär på denna gång är väldigt känsliga, och det finns någon som ogärna vill att de blir levererade.
Filmen är gjord 1995 och bygger på en novell av William Gibson från 1981, men utspelar sig 2018, det vill säga nästa år. Det är intressant att se hur Gibson föreställde sig att världen skulle se ut nästan 40 år senare: internets utbredning, uppkopplade saker och hacking har blivit verklighet. Annat, såsom coola implantat och tekniskt förbättrade människor ligger vi lite efter med. Åter annat har vi tack och lov sluppit, som Det stora kriget som har lämnat världen i spillror, där storföretag och beväpnade gäng styr vad som finns kvar.
Mycket är annorlunda i Afrika jämfört med USA, så det verkar lockande och berikande att läsa sci-fi av en kvinna som har med sig sitt afrikanska ursprung i sina berättelser.
Nnedi Okorafor: Sci-fi stories that imagine a future Africa
Jag har tidigare skrivit om hur man genom att jacka in sig i hjärnan för att både styra och känna. I det här experimentet visa Greg Gage hur man kan styra en annan människas arm med hjärnan.
Den filmen handlar om hur det kan bli om man kan manipulera människors minne. Rekall, ett företag i upplevelsebranchen, säljer minnen som de skjuter in på kemisk väg i kundens hjärna. Föreståndaren förklarar att upplevelserna blir verkliga:
What is life, but our brains chemical perception of it? Your eyes see, your brains chemistry reacts. Here we just remove the middle man, and we go straight to the chemistry.
Men samma teknik används av den förtryckande regimen och av motståndsrörelsen. Hur ska agenten Douglas veta vilken sida han tillhör – eller om han verkligen är en agent.
Det hela utspelar sig i en dystopisk, futuristisk värld med skön cyberpunkkänsla och med många robotpoliser. För mycket handgemäng och utdragna skottstrider för min smak, men det får man väl leva med i såna här filmer tyvärr.
Roboten Wall-e är ensam kvar på jorden för att städa upp efter mänsklighetens slit- och slängsamhälle, där allt biologiskt liv har utplånats.
Mänskligheten har i stället bosatt sig i ett gigantiskt rymdskepp, i väntan på att jorden ska bli beboelig igen.
De skickar ut sonder för att undersöka om möjligen någon liten planta kan ha börjat spira – i så fall är det dags att återkolonisera hemplaneten. Och när Wall-e får besök av sonden Eva, blir han genast kär.
Efter 700 år i rymden har dock människorna börjat förlora drömmen om jorden. Och den onda skeppsdatorn (som för övrigt har stora likheter med HAL 9000) tycker inte att en återfärd är någon bra idé …
Directed by Andrew Stanton. With Ben Burtt, Elissa Knight, Jeff Garlin, Fred Willard. In the distant future, a small waste-collecting robot inadvertently embarks on a space journey that will ultimately decide the fate of mankind.
Transcendence är en välgjord film från 2014 som på ett bra sätt illustrerar de faror som många oroar sig för när det gäller artificiell intelligens. Vad händer om en maskin blir smartare och mäktigare än människan? Vilka mål kommer den att eftersträva?
Vissa forskare och tänkare inom maskinintelligens menar att för att undvika en kamp människa mot maskin, bör vi integrera oss med tekniken – eller integrera tekniken i oss. Det är vad som händer i Transcendence. Men då ställs också frågan: vore vi då fortfarande vi?
Den klassiska frågan om en maskin kan vara självmedveten tas också upp i filmen.
Transcendence
Two leading computer scientists work toward their goal of Technological Singularity, as a radical anti-technology organization fights to prevent them from creating a world where computers can transcend the abilities of the human brain.
War Games är från 1983 och utspelar sig under Kalla krigets dagar. David, en nördig tonåring, hackar sig in på vad han tror är en spelserver. Den är speciell, förstår han, för den verkar vara en självlärande artificiell intelligens. Den kan träna sig själv i olika spel genom att spela dem många gånger.
Alan Turing är en av de stora inom matematiken, och lade grunden till mycket inom datavetenskapen.
Den filmen handlar om hur det kan bli om man kan manipulera människors minne. Rekall, ett företag i upplevelsebranchen, säljer minnen som de skjuter in på kemisk väg i kundens hjärna. Föreståndaren förklarar att upplevelserna blir verkliga:
Roboten Wall-e är ensam kvar på jorden för att städa upp efter mänsklighetens slit- och slängsamhälle, där allt biologiskt liv har utplånats.