Etikett: Forskning

Paris Zoo visar upp intelligent slem

Paris zoo har i dagarna introducerat en ny sevärdhet. Physarum polycephalum är en slemsvamp, en organism som trots namnet inte är en svamp, men åtminstone slemmig. I dagligt tal kallas den The Blob. Vad är det att visa upp på ett zoo, kan man fråga sig.

Det märkvärdiga med den är hur intelligent den är. Om man stänger in den i en labyrint där man gömt mat, ”växer den sig” iväg för att äta upp maten. Men inte nog med det: den lär sig också att hitta den närmaste vägen till maten!

Ett forskarteam lät Blobben få symbolisera Tokyo, och lade sedan små högar av mat på positioner som motsvarar Tokyos förorter. Efter ett tag hade Blobben spridit ut sig och bildat ett nätverk, som var mycket likt Tokyos järnvägsnät.

Blobben har alltså en förmåga att lära sig – men den har också minne så att den kan komma ihåg vad den lärt sig. Imponerande för en slemblob!

Men det stannar inte där. Parar man ihop Blobben med en annan blobb, överförs kunskaperna – de lär sig av varandra!

Låter det här som något hämtat ur en dålig scifi-film? Ingen orimlig association: Physarum polycephalum har faktiskt fått sitt smeknamn från filmen The Blob från 1958, där en utomjordisk slemmig amöbaliknande organism landar på jorden och börjar äta människor.

Jag associerar vidare till den allt mer aktuella frågan om intelligent liv i rymden.Liv finns i så många olika former på jorden. Slemsvampar är en av de underligare formerna: det är ingen växt, det har man konstaterat, men forskarna är inte säkra på om den är mer lik en svamp eller ett djur.

Jag tror att vi begränsar oss när vi definierar intelligent liv och tar för givet att det måste likna det vi känner till: våra växter och djur eller oss själva – eller E.T. eller gröna gubbar. Blobben liknar inte oss. Den har ingen hjärna och inget nervsystem, men den har uppenbarligen intelligens.

Så vad ska vi leta efter i rymden? Gröna gubbar, slemsvampar eller varför inte en superintelligent nyans av färgen blå?

Källa: Physarum polycephalum – Wikipedia

Kenyas första makerspace

Jag har tidigare skrivit om Uppsala makerspace, där jag ibland brukar vara och pyssla tillsammans med en massa sköna nördar. Ett makerspace är en lokal där det finns verktyg, maskiner, kunskap och kreativitet.

För mig innebär makerspace främst lärande för nöjes skull. Jag kombinerar elektronik (som är en nygammal hobby för mig) med programmering (som är mitt jobb) och skapande med till exempel 3D-skrivare.

Men på andra platser är ett makerspace verkligen en nyckel för utveckling. Titta på den här videon som handlar om Kenyas första makerspace!

Plocka en pixel

Tänk om du kunde känna en pixel. Om du kunde styra den med handen.

Jinha Lee konstaterar att avståndet mellan människan och den digitala informationen har minskat drastiskt de senaste decennierna: från dos-prompt och tangentbord, via grafiskta gränssnit och pekdon, till en tunn touch-skärm på mobilen och vidare till det vi kallar augmented reality.

Men Jinha Lee vill gå vidare och helt avskaffa gränserna! Denna femminutersvideo visar några coola innovationer:

Tre TED-talks som förklarar medvetande

Av mina recensioner av Science Fiction-filmer här i bloggen, kan konstateras att ett återkommande tema i filmerna är frågan om artificiell intelligens också kan få ett medvetande. Men vad är då medvetande?

David Chalmers är filosof vid Australian National University och New York University. Han berättar i det här klippet om att forskning om medvetande är ett relativt nytt tvärvetenskapligt forskningsfält, som bland annat rymmer psykologi, neurovetenskap och filosofi.

Ännu är vi långt ifrån klara över vad medvetande egentligen är, och David Chalmers efterlyser fler galna idéer för att till slut kunna komma fram till det. Han presenterar några, som kan kallar det, galna idéer:

Kanske är medvetande ett grundläggande element, alltså inte som inte är bestående, eller kan förklaras genom andra grundläggande element som vi känner till.

Kanske är medvetande universellt, det vill säga att et finns ett mått av medvetande i allt – inte bara människor, hundar, möss eller flugor, utan även i molekyler och elementarpartiklar. I så fall har även våra maskiner medvetande.

Kanske är graden av medvetande kopplad till mängden information som ett system processar. I så fall är det lätt att konstatera att en människa har en högre grad av medvetande än en fluga. Men vad ska vi då säga om medvetandet hos våra kraftigaste artificiella intelligenser som processar massvis med data? Har dessa – för att inte tala om våra framtida AI – ett högre medvetande än oss simpla människor?

Eller så är medvetandet bara en illusion. Dan Dennett, filosof och kognitionsvetare från USA, drar paralleller till experiment som visar hur vår hjärna ”fyller i” information som den inte har. Till exempel, genom att titta på en ofullständig bild av en geometrisk figur, får vi illusionen av att vi ser hela figuren. Men i själva verket är det vår hjärnas förväntan – baserad på tidigare erfarenhet – av att se figuren som gör att vi ser den.

På ett liknande vis, menar Dennett, att vår hjärna ger oss illusionen av att vi är medvetna.

Anil Seth, neurovetare vid University of Sussex är inne på samma linje. Vår medvetna upplevelse kan liknas vid en hallucination: det är bara det att när vi alla är överens om hallucinationen, kallar vi det för ”verklighet”.

Den perfekta robotkollegan 

Hur är det att arbeta tillsammans med en robot? Finns det en risk att dess perfektion påminner oss om våra egna brister, och gör att vi ogillar den för det? Kanske det. Enligt en studie föredrar vi att jobba med en robot som gör misstag ibland, precis som vi själva. 

https://computersweden.idg.se/2.2683/1.691653/hellre-klantig-robot

En biologisk processor från Skåne

Kapaciteten i våra processorer fördubblas var 18:e månad. Det är en observation som kallas Moores lag, efter Gordon Moore som bland annat var med och grundade Intel.

Tekniken har varierat genom årtiondena, från mekanik till reläer, vidare till radiorör, transistorer och därefter microchip. När varje teknik börjat nå sin gräns, har en ny teknik tagit vid, och Moores lag har upprätthållits.

Nu börjar kiseltekniken nå sin gräns. Men det forskas på både kvantteknik och biologiska processorer. Bland annat i Lund:

Börjar hårddisken bli full? Lagra på DNA istället

DNA är lagringsmediet för våra gener. Men redan på 60-talet insåg forskaren Mikhail Neiman att det skulle kunna vara möjligt att lagra annan data i DNA.

2012 lyckades forskare med att lagra data i DNA, och sedan dess har utvecklingen gått fort framåt med avseende på kapacitet, korrekthet och kostnad.

Den 3 mars i år rapporterades det senaste genombrottet där Yaniv Erlich och Dina Zielinski vid New York Genome Center hittat en ny metod för att på ett gram DNA lagra 215 petabyte data. Hur mycket nu 215 petabyte är … Tja, om du tittar på externa hårddiskar för backup idag, så är en vanlig storlek en terabyte. Så tänk dig 215 000 sådana.

Men fortfarande är lagringskostnaden lite i överkant för normalinkomsttagaren då det kostar 3500 dollar för att lagra en megabyte data. Å just ja, sen kostar det 1000 dollar varje gång du läser den också.

 

Hur stoppar vi robotupproret?

Om vi utvecklar maskiner som är smartare än människor, kan de då utgöra ett hot mot oss själva? Kan vi inte bara se till att ha en stor stoppknapp som vi kan trycka på om hoten tornar upp sig? Här förklaras stoppknappsproblematiken (tack för tipset, K.L.!).

I och med teknikutvecklingen är frågan relevant att fundera över, men problemställningen är inte ny: redan på 40-talet formulerade science fiction-författaren Isaac Asimov robotikens tre lagar:

  1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
  2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen.
  3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.

Som en parentes kan nämnas att Randall Munroe har funderat kring varför Asimov lagar kommer i den ordning de gör:

The Three Laws of Robotics – XKCD

Men de tre robotlagarna fungerar inte, menar många. Inte så konstigt: de är en science fiction-författares idé och inte något som en AI-forskare har tänkt ut. Dessutom är de från en tid långt innan det fanns AI och robotar på det sätt som det finns idag.

Här förklaras varför robotlagarna inte går att implementera:

Andra verkar inte tycka att det är något större problem: bygg in ett chip i robotarnas hjärna med vilket du kan stänga av dem:

Ett ofta återkommande förslag på lösning är att vi måste bygga in våra värderingar, vår moral, i våra maskiner. Dr Daniel Glaser är en i raden och här kan du läsa hans kolumn i The Guardian: Teaching morality to robots.

Ett längre resonemang av Daniel Glaser kring samma sak kan du höra i det här podavsnittet.

Läs också min tidigare post om Nick Boström.

Robotexoskelett hjälper kirurger

Robotar som hjälper kirurger vid operationer har använts ett tag. Men nu utvecklas kontroller i form av exoskelett, som känns mer naturliga att använda.

In robotic surgery, doctors control the movement of a mechanical arm through joysticks, knobs and other peripherals. A new exoskeleton system however, turns a doctor’s hands into the controls and provides haptic feedback to simulate actually touching a patient’s innards.

Source: Hand-mounted exoskeleton system helps surgeons get a grip

Baxter lär sig rätt och fel genom att läsa dina tankar

Roboten Baxter läser dina tankar för att veta om han gör rätt eller fel. Allt eftersom så lär han sig.

Härom dagen skrev jag att prat är framtidens användargränssnitt. Jo, röststyrning blir nog norm i den nära framtiden. Men bli inte förvånad om du på sikt kommer att styra dina maskiner med tanken.

Videon ovan är inte lika bra som videon på artikelsidan i Wired: Baxter the Robot Fixes Its Mistakes by Reading Your Mind. Titta på den istället!

Eller läs forskningsrapporten från MIT!

 

Roboten som äter skit och försvinner

Tänk dig en flock simmande robotar. De samlar in oljeutsläpp eller blommande alger – de ”äter” föroreningarna med sina ”munnar”. Skiten bryts ned i robotens ”mage” och omvandlas till elekticitet, som gör att de kan simma vidare och äta mer föroreningar.

Jonathan Rossiter är robottillverkare, och tänker sig vidare att man skulle kunna göra roboten helt i biologiskt nedbrytbart material. Alltså, den äter skit hela livet och bryts sedan ned till ingenting och försvinner.

Jonathan Rossiter

Etik och teknik

Vem har ansvaret om en självkörande bil dödar någon, eller om ett beslutsystem inom vården tar fel beslut? Vilket ansvar har utvecklare för de eventuella normer och värderingar som teknik skapar eller befäster?

Genom teknikutvecklingen skapas många etiska frågor som vi bör ha med oss. Men tyvärr saknas det samtalet ofta – kanske för att utvecklingen går så fort.

– Reflektion kan inte skyndas fram, säger Jessica Nihlén Fahlquist, filosof som forskar kring tekniketik, och som undervisar Centrum för bioetik och forskning i Uppsala till Computer Sweden.

– Att problematisera genom att ta upp etiska frågor kring teknik kan misstolkas som teknikfientlighet, säger Jessica Nihlén Fahlquist.

Ett annat område som jag själv saknar samtal kring är den detaljerade kartläggning av våra vanor och vårt privatliv som stora företag gör. När jag nyligen på ett seminarium om Google Analytics tog upp frågan om personlig integritet, blev svaret nästan reflexmässigt något om ”foliehattar”. Det är sorgligt om vi utvecklare inte har en djupare analys än så kring teknik som så drastiskt förändrar vårt samhälle.

Donald Trump har sagt att fokus kommer att ligga på nedskärningar när han lägger fram den federala budgeten – något som också väntas påverka utgifterna inom it.

Source: Filosofen: Vi måste tala mer etik och teknik – Computer Sweden

Nu växer människor och maskiner ihop

Forskningen går vidare om hur man kan integrera människa och maskin genom implantat. Min gamla kollega Lars Danielsson på Computer Sweden sammanfattar läget.

Det mest sannolika är ofta det mest troliga. Men ibland kan fel i våra elektronikprylar påverkas av krafter utanför vår kontroll. Med allvarliga konsekvenser om det vill sig riktigt illa.

Source: Nu växer människor och maskiner ihop – IDG.se

Maskiner med poker face

Alfapet, schack, Jeopardy, Go – och nu poker! Maskinerna vinner över de bästa människorna. AI:n Libratus har nyligen vunnit över professionella Texas Hold’em-mästare, vilket är ännu ett genombrott.

Michael Wellman, professor i spelteori vid University of Michigan, menar att den spelteori som används i Libratus, även kan användas vid finanshandel, auktioner och politisk medling.

En fördel för maskinerna torde väl vara att de har lätt att hålla sitt poker face.

Another game just fell to the machines.

Source: A Mystery AI Just Crushed the Best Human Players at Poker | WIRED

Danica Kragić Jensfelt är svensk robotforskare tillika sommarpratare

När hösten är som mörkast och kalla vindar blåser i världspolitiken, varför inte drömma sig tillbaks till den ljuva sommaren med ett av de mest intressanta sommarprogrammen från i år!

Danica Kragić Jensfelt utbildade sig till maskiningenjör i Kroatien, men hamnade i Sverige och forskar i robotik på KTH.

Hon nämner två saker som driver henne att ta fram robotar som kan hjälpa människor med olika sysslor: hennes tidigare städjobb som nyinflyttad till Sverige – hon vill fortsätta utveckla maskiner som kan ta över de tråkigaste och mest enformiga jobben – samt hennes son som är svårt funktionsnedsatt och behöver ständig tillsyn – tänk att ha en robot som kan lära sig av människor om hur man på ett empatiskt sätt kan ta hand om och hjälpa människor. Det skulle inte ersätta, men bli en avlastning för henne själv som mamma.

Danica Kragić Jensfelt beskriver också hur svårt det egentligen är för en robot att göra vardagssysslor. Jämför att spela schack med att bädda en säng. Schack har en liten uppsättning väl definierade regler som är lätt för en maskin att lära sig. Men att bädda en säng: för det första, hur lär jag roboten att hitta till sovrummet, att identifiera en säng, att leta rätt på sängkläderna och sedan med sin begränsade motorik lägga lakanen rätt och slätt.

Även den intressanta frågan om gränsen mellan människa och maskin tar hon upp: hur många delar av min kropp – och vilka – kan jag byta ut och fortfarande vara en människa?

Uppkopplade kroppar

Genom inplantat i hjärnan och elektroder inopererade vid ryggmärgen har forskare kunnat få apor med benförlamning att gå igen, rapporterar Nature. Överföringen från hjärnimplantaten till ryggmärgselektroderna är trådlös.

Swiss Federal Institute of Technology in Lausanne

Implantatet i det här experimentet ger inte tillbaka känseln i benet. Men även på det området har forskningen kommit framåt. Härom veckan skrev jag om hur forskare hade lyckats ge berörings-feedback genom att direkt stimulera hjärnan via implantat.

I april i år rapporterade Nature om ett lyckat projekt där en förlamad person hade getts åter förmågan att röra sin hand genom ett implantat i hjärnan. Se Youtube-videon här!

I februari 2014 lyckades forskare få en apa att fjärrstyra en annan apa med bara tanken. Hisnande! Lite som i Avatar.

Förutom att de här exemplen ger hopp för förlamade personer att återfå rörlighet och känsel, ger de också svindlande framtidsvisioner: människor kan tankestyra maskiner, ochmaskiner kan styra människors kroppar!

En annan aspekt är säkerhet. Om vi kopplar in denna typ av hjälpmedel i våra kroppar, utsätter vi oss också för risken att bli hackade. I synnerhet om överföringen är trådlös, som i det första exemplet, utsätter vi oss för risker. När det 2008 rapporterades att forskare hade lyckats hacka en pacemaker, väckte det stor uppmärksamhet. Gissa om det vore lockande för hackare att bus-styra andra människors kroppsdelar!

Säkerheten är också en ofta omdebatterad fråga i dessa tider av Internet of Things, uppkopplade prylar. Kommer vi snart börja prata om Internet of Bodies, uppkopplade kroppar?

AI är hett i Stockholm, och Stockholm är hett i AI-världen

 

temp-stockholm-ai

I kväll var jag på Stockholm.AI, en mötesplats för folk som jobbar med, forskar om, investerar i eller på annat sätt intresserar sig för artificiell intelligens. Det var ett välbesökt evenemang med några intressanta talare.

  • Roelof Pieters berättade kort om de senaste månadernas nyheter inom AI.
  • Joseph Michael från Invest Stockholm berättar att Stockholm är i toppskiktet när det gäller AI-business.
  • Hjalmar Nilsonne står bakom företaget Watty, vars AI försöker förstå sig på ditt hushålls elförbrukning för att minska både dina kostnader och planetens energikonsumtion. Hjalmar berättade om företagets resa, om hur viktigt det är att samla in data och om investorer som har hajat design men inte AI.
  • Magnus Sahlgren från Gavagai jobbar med att lära maskiner att läsa och förstå. Han höll ett riktigt intressant föredrag om det, som jag gärna skulle vilja fördjupa mig i vid tillfälle.
  • Bjarke Staun-Olsen är investment manager på Creandum, och har själv varit företagare i AI-branschen.

Några insikter, tankar och funderingar som jag fått under kvällen:

  • AI är hett. Det visste jag. Men det är riktigt hett!
  • AI är idag där webben var 1998. Mycket av det vi gör idag kommer att verka riktigt dåligt om några år. Många investeringar i företag som görs nu kommer att verka korkade om några år.
  • Data är grejen. Algoritmer och hårdvara är viktigt. Men tillgång till mycket data nyckeln. (Dessutom behövs självklart idéer, driv och kapital.)
  • Det är många som håller på med AI i Stockholm idag! Det var många på meetup:en men jag anar också att det var ännu fler som inte var där …