Etikett: Hacka!

Jag har klarat en kurs i robotutveckling!

UiPath Academy Diploma

Jag ha just avslutat en kurs i RPA och fått ett snyggt diplom!

RPA är ett hett begrepp just nu. Det står för Robotic Process Automation och kan beskrivas som administrativa robotar, eller som en avancerad klipp- och klistra-maskin, eller som ett Excel-makro som klarar av så mycket mer än Excel.

På många arbetsplatser görs mycket manuellt, repetitivt och kanske också tråkigt arbete som skulle kunna göras av maskiner istället. UiPath är ett av många verktyg, där man kan ”spela in” och redigera en sekvens av klick och tangentbordstryckningar, och på så vis automatisera uppgifter.

Jag har nu klarat av den inledande kursen i UiPath RPA Academy. Vi har även på Knowit Uppsala några krokar ute för att få göra några pilotprojekt. Det kan bli kul!

Filmtips: WarGames (1983)

War Games är från 1983 och utspelar sig under Kalla krigets dagar. David, en nördig tonåring, hackar sig in på vad han tror är en spelserver. Den är speciell, förstår han, för den verkar vara en självlärande artificiell intelligens. Den kan träna sig själv i olika spel genom att spela dem många gånger.

AI:n föreslår ett stillsamt parti schack, men David tycker att spelet Thermonuclear War verkar mer spännande.

Vad David inte inser, är att han har tagit sig in på militärens simuleringsmaskin: War Operation Plan Response, WOPR. Den tränar genom simuleringar på hur USA bäst ska agera i händelse av ett anfall från Sovjet.

Militären har dock bristande kännedom om hur deras egen WOPR fungerar, så när spelets simulerade missiler närmar sig, tror de att det är ett verkligt anfall, och de gör sig redo för att skjuta tillbaks …

War Games är en underhållande film, om än väldigt orealisktisk och tillrättalagd, men ger ändå vissa insikter om hur maskininlärning och hacking fungerar. Dessutom får man se härliga gammaldags datamaskiner med många blinkande lampor.

Källa: WarGames (1983) – IMDb

Automatiserad diskriminering

Som jag skrivit tidigare när det gäller ansiktsigenkänning, så tycker jag det är läskigt. Jag skulle vara ganska nöjd med om mitt ansikte aldrig kändes igen.

Men när ansiktsigenkänningsprogrammet inte uppfattar Joys ansikte som ett ansikte, medan det uppfattar en vit mask som ett ansikte – ja då är det lätt att inse att någon har gjort fel.

Och det är ett allvarligt fel, eftersom det innebär en snedvridning som påverkar redan utsatta grupper negativt, och som dessutom sprider sig snabbt över värden – lika snabbt som du laddar ned källkoden.

– Vem som kodar, hur vi kodar och varför vi kodar spelar roll, säger Joy Buolamwini.

Tidigare har jag skrivit om hur lätt det är att vi bygger in våra fördomar i de maskiner vi skapar.

Men Joy är inte den som bara knyter handen i fickan. Hennes initiativ Algorithmic Justice League samlar in kunskap om och belyser brister i de olika kodbibliotek som finns. Dessutom kan man som kodare få hjälp att undvika att skriva diskriminerande kod.

 

Kommer jag att bli The King of Shitty Robots?

Jag har nyligen börjat engagera mig i Uppsala Makerspace som just har fått tag i en lokal som vi börjat inreda. Ett Maker Space kan ses som en sorts uppfinnarverkstad, en gör-det-själv-verkstad, en plats för skapande med fokus på – men inte begränsat till – teknik och elektronik.

Själv skulle jag gärna vilja prova på att utforska 3D-skrivare samt att bygga robotar. Kommer jag att lyckas lika bra som Simone Giertz?

Scikit-learn: Maskininlärning för Python

Jag har gjort mitt allra första machine learning-skript! Med hjälp av scikit-learn kan man komma igång.

Jag gjorde ett skript som genom att fråga användaren lär sig om ett visst gradantal upplevs som skitkallt, kallt, ljummet, varmt eller hett. Uppgiften var visserligen väldigt enkel, eftersom den bara innehåller en parameter. Men någonstans ska man ju börja!

Den här filmen kan hjälpa dig igång!