War Games är från 1983 och utspelar sig under Kalla krigets dagar. David, en nördig tonåring, hackar sig in på vad han tror är en spelserver. Den är speciell, förstår han, för den verkar vara en självlärande artificiell intelligens. Den kan träna sig själv i olika spel genom att spela dem många gånger.
AI:n föreslår ett stillsamt parti schack, men David tycker att spelet Thermonuclear War verkar mer spännande.
Vad David inte inser, är att han har tagit sig in på militärens simuleringsmaskin: War Operation Plan Response, WOPR. Den tränar genom simuleringar på hur USA bäst ska agera i händelse av ett anfall från Sovjet.
Militären har dock bristande kännedom om hur deras egen WOPR fungerar, så när spelets simulerade missiler närmar sig, tror de att det är ett verkligt anfall, och de gör sig redo för att skjuta tillbaks …
War Games är en underhållande film, om än väldigt orealisktisk och tillrättalagd, men ger ändå vissa insikter om hur maskininlärning och hacking fungerar. Dessutom får man se härliga gammaldags datamaskiner med många blinkande lampor.
Alan Turing är en av de stora inom matematiken, och lade grunden till mycket inom datavetenskapen.
Något av det han är mest känd för är att ha knäckt tyskarnas krypteringsmaskin Enigma under andra världskriget. Det är det som filmen The Imitation Game handlar om. En mycket sevärd film, om än jag saknade att få veta litegrann om hur hans dekrypteringsmaskin fungerade.
Först och främst försöker Netflix så klart föreslå innehåll som du sannolikt kommer att gilla, men dessutom skräddarsys trailers med hjälp av AI, så att den ska falla dig i smaken så bra som möjligt.
Johnny arbetar som kurir, där han smugglar data inuti sitt huvud. Genom ett implantat kan kan lagra data i sin hjärna, men till priset av att han måste avstå från sina egna minnen.
Men de data som han bär på denna gång är väldigt känsliga, och det finns någon som ogärna vill att de blir levererade.
Filmen är gjord 1995 och bygger på en novell av William Gibson från 1981, men utspelar sig 2018, det vill säga nästa år. Det är intressant att se hur Gibson föreställde sig att världen skulle se ut nästan 40 år senare: internets utbredning, uppkopplade saker och hacking har blivit verklighet. Annat, såsom coola implantat och tekniskt förbättrade människor ligger vi lite efter med. Åter annat har vi tack och lov sluppit, som Det stora kriget som har lämnat världen i spillror, där storföretag och beväpnade gäng styr vad som finns kvar.
Mycket är annorlunda i Afrika jämfört med USA, så det verkar lockande och berikande att läsa sci-fi av en kvinna som har med sig sitt afrikanska ursprung i sina berättelser.
Nnedi Okorafor: Sci-fi stories that imagine a future Africa
Den filmen handlar om hur det kan bli om man kan manipulera människors minne. Rekall, ett företag i upplevelsebranchen, säljer minnen som de skjuter in på kemisk väg i kundens hjärna. Föreståndaren förklarar att upplevelserna blir verkliga:
What is life, but our brains chemical perception of it? Your eyes see, your brains chemistry reacts. Here we just remove the middle man, and we go straight to the chemistry.
Men samma teknik används av den förtryckande regimen och av motståndsrörelsen. Hur ska agenten Douglas veta vilken sida han tillhör – eller om han verkligen är en agent.
Det hela utspelar sig i en dystopisk, futuristisk värld med skön cyberpunkkänsla och med många robotpoliser. För mycket handgemäng och utdragna skottstrider för min smak, men det får man väl leva med i såna här filmer tyvärr.
Roboten Wall-e är ensam kvar på jorden för att städa upp efter mänsklighetens slit- och slängsamhälle, där allt biologiskt liv har utplånats.
Mänskligheten har i stället bosatt sig i ett gigantiskt rymdskepp, i väntan på att jorden ska bli beboelig igen.
De skickar ut sonder för att undersöka om möjligen någon liten planta kan ha börjat spira – i så fall är det dags att återkolonisera hemplaneten. Och när Wall-e får besök av sonden Eva, blir han genast kär.
Efter 700 år i rymden har dock människorna börjat förlora drömmen om jorden. Och den onda skeppsdatorn (som för övrigt har stora likheter med HAL 9000) tycker inte att en återfärd är någon bra idé …
Directed by Andrew Stanton. With Ben Burtt, Elissa Knight, Jeff Garlin, Fred Willard. In the distant future, a small waste-collecting robot inadvertently embarks on a space journey that will ultimately decide the fate of mankind.
Transcendence är en välgjord film från 2014 som på ett bra sätt illustrerar de faror som många oroar sig för när det gäller artificiell intelligens. Vad händer om en maskin blir smartare och mäktigare än människan? Vilka mål kommer den att eftersträva?
Vissa forskare och tänkare inom maskinintelligens menar att för att undvika en kamp människa mot maskin, bör vi integrera oss med tekniken – eller integrera tekniken i oss. Det är vad som händer i Transcendence. Men då ställs också frågan: vore vi då fortfarande vi?
Den klassiska frågan om en maskin kan vara självmedveten tas också upp i filmen.
Transcendence
Two leading computer scientists work toward their goal of Technological Singularity, as a radical anti-technology organization fights to prevent them from creating a world where computers can transcend the abilities of the human brain.
I den här filmen har man tagit en mänsklig hjärna och byggt in den i ett robotskal. Major hade utsatts för en terroristattack, och hennes hjärna gick att rädda, men inte hennes övriga kropp.
Hon har nu byggts till en elitsoldat med syftet att bekämpa världens värsta terrorister och brottslingar, som hackar sina offers hjärnor för att stjäla information.
Men när man kan ta sig in i folks hjärnor, och dessutom plantera in minnen – hur ska man då veta vad som är verkligt och inte? Majoren börjar ana oråd, och vet inte om hon kan lita på sina skapare.
Historien utspelar sig i en kaosartad cyberpunkvärld, där staden vimlar av hologram och olika sorters robotar och cybernoider. Filmen innehåller många välkända sci-fi-idéer såsom uppkopplade hjärnor, loggning och lagring av tankar och minnen, möjlighet att ”gå in i” någon annans mind, coola implantat, hologram och mycket mer. Jag får en skön William Gibson-känsla av filmen.
Ghost in the Shell utkom första gången 1995 som animerad film, men handlingen skiljer sig på vissa punkter.
En Stanley Kubrick-klassiker från 1968 som varje AI-nörd måste se. Ett antal astronauter är ute på ett uppdrag. Alla utom två är nedsövda, och de två vakna ska se till att skeppet når sin destination. Till sin hjälp har de HAL 9000, AI:n som håller koll på allt på skeppet, inklusive astronauternas hälsa och välmåga.
Men vad händer när det uppstår en intressekonflikt mellan människa och maskin? När HAL inte kan tillåta att den mänskliga faktorn äventyrar uppdraget?
Directed by Stanley Kubrick. With Keir Dullea, Gary Lockwood, William Sylvester, Daniel Richter. Humanity finds a mysterious, obviously artificial object buried beneath the Lunar surface and, with the intelligent computer H.A.L. 9000, sets off on a quest.
Kan maskiner agera självständigt? Kan de ha en egen vilja, ett medvetande – kan de få liv? Det diskuteras seriöst på olika håll. Mitt första möte med frågan var genom komedinShort Circuit, eller Nummer fem lever som den fick heta på svenska.
Short Circuit (1986)
Handlingen: militären presenterar fem prototyper av en robot som ska kunna ersätta fotsoldater. Men en av dem – nummer fem – blir träffad av en blixt och får liv! Den programmerar om sig själv och rymmer från militäranläggningen. Men det är en mycket god och snäll robot. Till exempel så inser den av sig själv att det är fel att döda – ”No disassemble”.
Filmen är en komedi, men för mig var den ändå tankeväckande på den tiden; jag minns inte när jag såg den, men filmen kom ut 1986.
Här är några snuttar från och om den:
Själva roboten är tekniskt sett riktigt imponerande för tiden, men det krävdes ett helt arbetslag för att köra den. Så gjordes roboten:
Johnny 5 går också att tillverka i Lego:
Några fler intressanta fakta:
Ja, den är faktiskt en riktig klassiker. Letar man Youtubeklipp om den kan man bli sittande länge.
Jag har faktiskt inte sett uppföljaren, Short Circuit 2, men det blir väl framöver.
Vad ska vi göra med den tid och energi som vi får över i och med automatiseringen? Ska vi ta oss mer tid till vetenskap, kärlek och kultur? Eller ska vi till varje pris försöka skapa oss mera arbete, även fast maskinerna överträffar oss i både nogrannhet och effektivitet?
Vad händer med oss människor när maskinerna blir bättre än oss på det vi jobbar med? För Yuval Noah Harari utesluter att att det skulle vara en naturlag att i takt med att maskinerna börjar kunna göra våra jobb, skapas nya jobb och yrkesgrupper.
Han gör också gällande att även vi människor i slutändan inte är annat än avancerade algoritmer – kolbaserade eller kiselbaserade – vilken skillnad skulle det göra?
Kommer alla tillgångar och all makt till slut att hamna hos de fåtal människor som äger de vassaste algoritmerna? Eller kommer maskinerna att ta över makten? Eller kan vi hitta ett annat sätt att organisera vårt samhälle, där maskinen fortsätter vara människans tjänare.
Historian Yuval Noah Harari makes a bracing prediction: just as mass industrialization created the working class, the AI revolution will create a new unworking class.
Mark Connell skapade 2004 en chat-bot som ”emulerade” honom själv. 17 år senare analyserar han de 50.000 konversationer som boten har haft genom åren.
Mest intressant tycker han det är att han själv kan chatta med 2004-versionen av sig själv, då hans barn var unga, George Bush var president, Facebook hade just startat och Iphone inte fanns.
Han funderar också på vilka kända personer han själv skulle vilja kunna chatta med i form av en bot.
It all started in 2001 when I created a simple chat bot for experimental purposes. The bot emulated a couple of personalities but had limited
1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.
Filmen innehåller utöver det flera härliga ingredienser när det gäller robotberättelser: maskiner som har känslor och drömmar, maskiner som gör uppror och tar makten över människan, men också maskiner som har medkänsla för människan.
Om människan dör ut, och maskinerna överlever, lever och vidareutvecklas i åtskilliga århundraden – kommer de då att finnas robotarkeologer som forskar i hur det var när människorna levde? Kommer de att försöka väcka människor till liv genom upphittat DNA?
Ja, av högst naturliga skäl lär vi inte få veta (eller??) men det är en intressant tanke som väcks i filmen A. I. från 2001 i regi av Steven Spielberg.
A. I. Artficial Intelligence, directed by Steven Spielberg
Egentligen tar filmen upp frågan om hurvida maskiner skulle kunna ges känslor, drömmar och autonomi.
Jag hade ett samtal med en vän som menar att maskiner inte fattar egna beslut, utan bara gör som de är programmerade av människan. Jag menar att de visst kan fås att fatta beslut, men det som de inte kan är att skapa sina egna mål att sträva efter, mål för sina beslut.
I filmen ar AI:n David, som utrustats med förmågan att älska, ett enda mål i livet: att få sin mänskliga (adoptiv)mamma att älska honom tillbaks.
Dagens visa, Boten Anna av Basshunter, är en riktig klassiker från 2006 som handlar om livet i en chattkanal, IRC. Den anknyter till problemet med att veta om det är en människa eller maskin man har att göra med.
Termen ”bot” förekommer i många sammanhang som en förkortning av ”robot” i betydelsen en automatiserad tjänst av något slag. I IRC-sammanhang är det ofta en automatiserad operatör som kan upptäcka om folk stör, till exempel spammar, i chattkanalen och då ”bannar” dem, det vill säga kastar ut dem ur kanalen.
I sången har huvudpersonen förutsatt att det är en bot som gömmer sig bakom nicknamet Anna och som håller ordning i chattkanalen. Men i verkligheten är det ”en väldigt, väldigt vacker tjej”. Eller …?
War Games är från 1983 och utspelar sig under Kalla krigets dagar. David, en nördig tonåring, hackar sig in på vad han tror är en spelserver. Den är speciell, förstår han, för den verkar vara en självlärande artificiell intelligens. Den kan träna sig själv i olika spel genom att spela dem många gånger.
Alan Turing är en av de stora inom matematiken, och lade grunden till mycket inom datavetenskapen.
Den filmen handlar om hur det kan bli om man kan manipulera människors minne. Rekall, ett företag i upplevelsebranchen, säljer minnen som de skjuter in på kemisk väg i kundens hjärna. Föreståndaren förklarar att upplevelserna blir verkliga:
Roboten Wall-e är ensam kvar på jorden för att städa upp efter mänsklighetens slit- och slängsamhälle, där allt biologiskt liv har utplånats.
Hon har nu byggts till en elitsoldat med syftet att bekämpa världens värsta terrorister och brottslingar, som hackar sina offers hjärnor för att stjäla information.
Historian Yuval Noah Harari makes a bracing prediction: just as mass industrialization created the working class, the AI revolution will create a new unworking class.
