Jag har intresserat mig mycket för människans utveckling, specifikt hur människan blev människa. Vad skiljer Mowgli från Kung Louie?
Där har framför allt Lasse Bergs böcker i Kalahari-serien fascinerat mig och en gång vänt min världsbild upp och ned. Yuval Harari är en annan författare som är oerhört intressant i ämnet.
Suzana Herculano-Houzel ger mig en ny pusselbit, som jag inte förstod vara så viktig som den visar sig. När jag har studerat männsikans utveckling, har jag grubblat över en fråga: när under vår utveckling, och varför, började vi tillaga vår mat?
Det som kommer fram som specifikt för människan är vår fantastiska hjärna, vars allra främsta förmåga inte handlar om jagande eller samlande, utan om mänskliga relationer. Förmågan att knyta pålitliga band till varandra, sätta oss in i varandras situationer, känna medkänsla och hålla reda på gruppmedlemmarnas relationer till varandra, är grunden för får förmåga att samarbeta som grupp, och utan gruppen är vi hjälplösa ute i vildmarken.
Det är ett komplext arbete, och det krävs en hjärna med många neuroner för att klara av det. Men att ha många neuroner kostar mycket energi. Våra närmaste ap-släktingar behöver äta flera timmar per dag för att få energi till sin kropp och relativt stora hjärna.
Men människan fann en nyckel till vidare utveckling; när vi lärde oss hetta upp maten, kunde vi få ut mycket mer energi ur den. Matlagningskonsten verkar alltså ha varit helt nödvändig för att vi skulle kunna bli den art vi är.
Det kastar för mig nytt ljus över att Kung Louie ber Mowgli avslöja hur man gör upp eld. Det var verkligen det som skulle kunna göra honom till människa.
