Om människa och maskin
Hur skulle det vara att leva sitt liv i den virtuella verkligheten? Den här killen provade att ha VR-set på sig oavbrutet i en vecka.
Det blev en vecka med underhållning, träning, utforskning, avslappning och social samvaro i en datorgenererad värld. Ett helt galet påhitt, men är intressant att ta del av hans upplevelse.
Spana också in min tidigare bloggpost om när jag provade Augmented Reality.
Kommer ni ihåg Google Glass? Det var en väldig hype kring dem från runt 2013 men sedan 2015 har inte mycket hörts om dem.
Nu annonserar Intel att de har något liknande på gång: Intel Vaunt. Intel, som mest är känt för att ha försörjt världens datorer med processorer, har dock skippat kameran. Med Vaunt projiceras en bild på näthinnan i stället för att du själv ska behöva fokusera på den text som visas.
En annan stor skillnad är att glasögonen ser ut som ganska normala glasögon, till skillnad från Google Glass, som fick dig att se ut som en cyborg wannabe.
Även Snapchat har gjort försök med att lansera glasögon. Google Glass är inte heller dött, utan har vidareutvecklats under ett par år.
Sådant här kommer vi att få se mer av. Än så länge har vi bara sett den här tekniken i sin linda i form av prototyper. Men som vi vet, förfinas teknik fort. Det går också fort för oss att omfamna och acceptera ny teknik som vi från början tycker är skrämmande.
Läs också om när jag fick prova Microsofts Hololens!
The Guardian’s Science Weekly: Frankenpod 200: celebrating Mary Shelley’s masterpiece – Science Weekly podcast https://flex.acast.com/audio.guim.co.uk/2017/12/19-42717-gnl.sci.171227.ms.frankenpod_200.mp3
I den här filmen har man tagit en mänsklig hjärna och byggt in den i ett robotskal. Major hade utsatts för en terroristattack, och hennes hjärna gick att rädda, men inte hennes övriga kropp.
Hon har nu byggts till en elitsoldat med syftet att bekämpa världens värsta terrorister och brottslingar, som hackar sina offers hjärnor för att stjäla information.
Men när man kan ta sig in i folks hjärnor, och dessutom plantera in minnen – hur ska man då veta vad som är verkligt och inte? Majoren börjar ana oråd, och vet inte om hon kan lita på sina skapare.
Historien utspelar sig i en kaosartad cyberpunkvärld, där staden vimlar av hologram och olika sorters robotar och cybernoider. Filmen innehåller många välkända sci-fi-idéer såsom uppkopplade hjärnor, loggning och lagring av tankar och minnen, möjlighet att ”gå in i” någon annans mind, coola implantat, hologram och mycket mer. Jag får en skön William Gibson-känsla av filmen.
Ghost in the Shell utkom första gången 1995 som animerad film, men handlingen skiljer sig på vissa punkter.
Fråga inte hur smarta vi kan göra våra maskiner. Fråga hur smarta våra maskiner kan göra oss! Tom Gruber, som har varit med att skapa Siri, vill skapa ”humanistisk artificiell intelligens” som förstärker och samarbetar med människan istället för att konkurrera med eller ersätta människan.
Tanken är att människa och maskin kompletterar varandra och det är i samarbetet som vi blir överlägsna.
Han menar att artificiell intelligens kan hjälpa oss bli övermänskliga i uppfattning, kreativitet och kognitiv funktion; tänk dig att du skulle kunna komma ihåg allt du någonsin har läst, och namnet på alla du någonsin har träffat!
Vi är en god bit på väg dit. Verktyg som vi redan idag har börjat ta för givna, visar att vi går i den riktningen.
Men glömmer han inte något? De som skapar dessa verktyg är inga välgörenhetsinrättningar. Hur ska de ta betalt för sina verktyg? Ja, om det kommer att fungera i framtiden som det gör idag, kan vi nog tänka oss att om Google får tillgång till våra minnen, kommer de säkerligen att peta in ”annonser” i form av minnen som säger oss att den eller den produkten måste vi nog köpa.
Vi har redan förletts att sälja ut vår integritet väldigt billigt via sociala medier och olika digitala tjänster. Om vi inte hittar en annan väg in i detta, kan vi känna oss fett ägda.
Jag har tidigare givit flera exempel på hur faktiskt kan koppla ihop hjärnan med omgivningen genom elektroder. Alla exempel har varit inom forskningen.
Men när superentreprenören Elon Musk ger sig på något, går det ofta snabbt från forskning till business. Nu ser det ut som att han genom företaget Neuralink ger sig in på området. Det ska verkligen bli spännande att se vart det här tar vägen!
Källa: Elon Musk Launches Neuralink to Connect Brains With Computers – WSJ
Robotar som hjälper kirurger vid operationer har använts ett tag. Men nu utvecklas kontroller i form av exoskelett, som känns mer naturliga att använda.
In robotic surgery, doctors control the movement of a mechanical arm through joysticks, knobs and other peripherals. A new exoskeleton system however, turns a doctor’s hands into the controls and provides haptic feedback to simulate actually touching a patient’s innards.
Source: Hand-mounted exoskeleton system helps surgeons get a grip
Roboten Baxter läser dina tankar för att veta om han gör rätt eller fel. Allt eftersom så lär han sig.
Härom dagen skrev jag att prat är framtidens användargränssnitt. Jo, röststyrning blir nog norm i den nära framtiden. Men bli inte förvånad om du på sikt kommer att styra dina maskiner med tanken.
Videon ovan är inte lika bra som videon på artikelsidan i Wired: Baxter the Robot Fixes Its Mistakes by Reading Your Mind. Titta på den istället!
Eller läs forskningsrapporten från MIT!
Forskningen går vidare om hur man kan integrera människa och maskin genom implantat. Min gamla kollega Lars Danielsson på Computer Sweden sammanfattar läget.
Det mest sannolika är ofta det mest troliga. Men ibland kan fel i våra elektronikprylar påverkas av krafter utanför vår kontroll. Med allvarliga konsekvenser om det vill sig riktigt illa.
När hösten är som mörkast och kalla vindar blåser i världspolitiken, varför inte drömma sig tillbaks till den ljuva sommaren med ett av de mest intressanta sommarprogrammen från i år!
Danica Kragić Jensfelt utbildade sig till maskiningenjör i Kroatien, men hamnade i Sverige och forskar i robotik på KTH.
Hon nämner två saker som driver henne att ta fram robotar som kan hjälpa människor med olika sysslor: hennes tidigare städjobb som nyinflyttad till Sverige – hon vill fortsätta utveckla maskiner som kan ta över de tråkigaste och mest enformiga jobben – samt hennes son som är svårt funktionsnedsatt och behöver ständig tillsyn – tänk att ha en robot som kan lära sig av människor om hur man på ett empatiskt sätt kan ta hand om och hjälpa människor. Det skulle inte ersätta, men bli en avlastning för henne själv som mamma.
Danica Kragić Jensfelt beskriver också hur svårt det egentligen är för en robot att göra vardagssysslor. Jämför att spela schack med att bädda en säng. Schack har en liten uppsättning väl definierade regler som är lätt för en maskin att lära sig. Men att bädda en säng: för det första, hur lär jag roboten att hitta till sovrummet, att identifiera en säng, att leta rätt på sängkläderna och sedan med sin begränsade motorik lägga lakanen rätt och slätt.
Även den intressanta frågan om gränsen mellan människa och maskin tar hon upp: hur många delar av min kropp – och vilka – kan jag byta ut och fortfarande vara en människa?
Genom inplantat i hjärnan och elektroder inopererade vid ryggmärgen har forskare kunnat få apor med benförlamning att gå igen, rapporterar Nature. Överföringen från hjärnimplantaten till ryggmärgselektroderna är trådlös.
Swiss Federal Institute of Technology in Lausanne
Implantatet i det här experimentet ger inte tillbaka känseln i benet. Men även på det området har forskningen kommit framåt. Härom veckan skrev jag om hur forskare hade lyckats ge berörings-feedback genom att direkt stimulera hjärnan via implantat.
I april i år rapporterade Nature om ett lyckat projekt där en förlamad person hade getts åter förmågan att röra sin hand genom ett implantat i hjärnan. Se Youtube-videon här!
I februari 2014 lyckades forskare få en apa att fjärrstyra en annan apa med bara tanken. Hisnande! Lite som i Avatar.
Förutom att de här exemplen ger hopp för förlamade personer att återfå rörlighet och känsel, ger de också svindlande framtidsvisioner: människor kan tankestyra maskiner, ochmaskiner kan styra människors kroppar!
En annan aspekt är säkerhet. Om vi kopplar in denna typ av hjälpmedel i våra kroppar, utsätter vi oss också för risken att bli hackade. I synnerhet om överföringen är trådlös, som i det första exemplet, utsätter vi oss för risker. När det 2008 rapporterades att forskare hade lyckats hacka en pacemaker, väckte det stor uppmärksamhet. Gissa om det vore lockande för hackare att bus-styra andra människors kroppsdelar!
Säkerheten är också en ofta omdebatterad fråga i dessa tider av Internet of Things, uppkopplade prylar. Kommer vi snart börja prata om Internet of Bodies, uppkopplade kroppar?
Det här är vansinnigt coolt! Nathan Copeland är delvis förlamad efter en bilolycka. Han kan inte röra sina fingrar och har inte heller någon känsel i fingrarna.
Men han har en robotarm som han både kan styra med sin hjärna och även känna beröring. Det här är första gången som man har lyckats ge berörings-feedback genom att direkt stimulera hjärnan via implantat.
Helt fantastiskt! Det här är en möjlighet att hjälpa människor att ersätta olika kroppsfunktioner.
Men tänker man ett eller flera steg vidare, så går det också att se det som ett sätt att i framtiden vidareutveckla själva människan. Koppla upp vår hjärna mot – ja vadå? Bara vår scienece fiction-fantasi sätter gränser för vad vi skulle kunna kontrollera direkt med hjärnan – och dessutom ta emot impulser från i form av känsel.
(Själv undrar jag när man hittar och lyckas stimulera det ställe i hjärnan som ger oss upplevelsen av orgasm: tryck på en knapp, och du kommer, liksom. Kommer att bli lukrativt för den som lyckas slå mynt av det.)
Ett av Ray Kurzweils viktigaste konstateranden som ligger till grund för den enligt honom nära förestående teknologiska singulariteten är den accelererande tekniska utvecklingen.
Här är en drygt treminuters video som ger några exempel på det. Videons försättsblad visar hur ett minneskorts kapacitet tiofaldigades på mindre än 10 år.
Det här föredraget sammanfattar många av idéerna om framtiden för människa och maskin. Jason Sosa ser mycket positivt på möjligheterna. Det finns verkligen stora risker också, men det talar han inte så mycket om. Värd att se är den i alla fall.
